Hur gick det till?

Så hur gjorde jag då?
Augusti 2010 vägde jag 107kg är 174cm lång och orkade knappt gå upp för två trappor. jag åt kanske 2 gånger om dagen och då jätteportioner, ofta sent på kvällen tog jag både mackor och godis. Jag var konstant galet trött och hinkade i mig cola och åt gärna något med mycket socker i mitt på dagen för att hålla uppe energin. I princip allt jag gjorde var fel och jag visste om det. Men hittade inte början på tråden för att nysta upp och vart jag skulle börja.
Sen flyttade vi i slutet på augusti och jag hade mentalt förberett mig att jag då skulle göra en livsstilsförbättring. jag visste nog innerst inne vad jag ville, men sa det inte till någon för att jag var rädd för att misslyckas.
Jag tänkte att det är som med så mycket annat bättre att börja någonstans än ingenstans.
så det första och läskigaste jag gjorde var att gå till en gympa. Det var en form av styrketräning något som liknande bodypump. Hit gick jag som den otränade plump jag var, på darriga ben och trodde att hela gruppen skulle döma mig och titta på mig konstigt. Fick inte en enda kommentar och jag märkte till min stora lättnad att de flesta var alltför upptagna med sitt för att bry sig om mig. jätteskönt!
Det här passet var som klippt och skuret för mig, det var ingen kondition eller hopp utan ren styrka och det kändes så himla rätt. För konditionen jag hade var så urusel att det hade varit omöjligt att börja med det. styrkepassen gav mig ju muskler att bära den här tunga kroppen på, vilket i sin tur gjorde konditionen bättre. Sen är det ju så fiffigt att desto mer muskelmassa du har desto mer energi bränner du även i vila. Det är med andra ord så att det går åt mer energi att få en bunt muskler att röra på sig än en fettflobb. Så det är en jättebra sak att börja med om man känner sig för tung för att gå ut och springa sig ned i vikt, börja bygga muskler!
Jag gick även på ett annat lite tuffare pass, som både var styrka och kondition men konditionsövningarna klarade jag inte av att vara med på annat än någon minut de första månaderna. Men det var bättre än inget!

Så två styrkepass i veckan samt att jag började få in mer vardagsmotion, gå fram och tillbaka till dagis vart 2 km per dag tre dagar i veckan. utöver det ett antal barnvagnspromenader.
I först början efter mina första 2-3 pass kände jag direkt hur motivationen kom och jag gjorde en grovrensning i kosten. tog bort så mycket socker som jag möjligtvis kunde och höll det så ända till jul.
Under julen kom första bakslaget, det var uppehåll i träningen och mammas allt gott julgodis gick inte att säga nej till. Så det vart en sockerfrossa och det visade sig ganska snabbt på vågen. Jag hade mellan augusti och december gått ned 12 kg. och gick genast upp 1kg under julen. Men det var egentligen inget problem. Jag försökte att inte bli rädd och ge upp utan se det som en semester, bara ett extra kilo att gå ned sen när träning började igen. Men visst mådde jag inte bra av allt socker! Nu såg jag ju och kände vad det egentligen gjorde med min kropp.
Men sen kom våren och då började det hända grejjer på allvar. Träningen kändes lättare och lättare, och ett enormt sug efter att testa nya saker kom. Jag har aldrig varit en människa som tyckt om att springa förut, men nu kände jag en sån lust att prova.
Första gången spydde jag nästan, jag fick inte till det hur jag än försökte.
kom fram till ganska snabbt att det där var inget för mig.
Sen drog en kompis med mig ut en vända till och visade mig hur långsamt man egentligen ska springa i början. och poletten trillade ned. Jag hittade även en app till telefonen som talade om när och hur länge jag skulle springa och gå. c25k tror jag den heter. och jag började experimentera mig fram. jösses vilken lycka, så härligt!!
under våren rasade jag snabbt 15 kg för nu hade jag börjat på rutiner på maten också. men också blivit lite snällare mot mig själv när det kommer till godsaker. För jag älskar det ju fortfarande, men har insett att det räcker med en liten bit. 
I juni låg vikten på minus 25kg. helt otroligt! hade aldrig trott att det skulle gå. Nu tränade jag regelbundet mellan 2 och 4 gånger i veckan, pass eller sprang runt 3-4 km. sen small det till ordentligt.
Jag var ute och sprang en sen kväll och ramlade och stukade foten riktigt illa.
det var in på akuten och röntga, kryckor och smärtstillande. kunde inte stödja alls de första dagarna och här trodde jag på fullaste allvar att jag skulle gå upp 25kg på att ligga still en vecka.
För självklart hade träningen blivit en liten fixering, det vart så himla viktigt för att hålla mig i balans och nu hade någon ryckt mattan under fötterna på mig och jag trodde det var kört.
Så jag var uppe och gick efter en vecka, tränade ett pass i veckan bara den andra vecka och resten av sommaren vart väldigt spontan och i slutet ingen träning alls.
Men det bästa med att ha byggt så mycket muskler och fått rutin på maten var att jag var så himla pigg och orkade röra mig så mycket mer i vardagen.
Hösten har däremot varit rätt stilla och trist. Jag började plugga och blev plötsligt mycket stillasittande vilket inte min rygg gillade tydligen. Diskarna har hotat ett par gånger att få diskbråck. min stukade fot har gjort uppror när jag försökt springa och jag har inte haft så mycket barnvakt som jag önskat så passen har inte blivit riktigt lika regelbundna som förut. Men jag går inte upp i vikt i alla fall, det pendlar plus minus 2kg beroende på dagsformen vilket är helt ok. så mellan 77 och 79 väger jag idag.